Nu...
.. har jag inte bloggat på några dagar. Har inte haft särskilt mycket att blogga om heller, så det hade bara varit tråkig information ändå! ;)
Hmm... vart ska jag börja? Klockan är tjugo i elva och jag har varit uppe i drygt 50 minuter och mamma förstår fortfarande inte varför jag inte går o lägger mig.
Har jag något svar på den frågan? Indeed I do!
Hade en dröm som var alldeles underbar till en början, men som sen spårade ur mer och mer. Jag hoppas inte detta är en sanndröm.... Hur som helst, jag väckte mig själv då vi blev hotade av ett gäng som tydligen tyckte att jag var för ful för att ha känslor för någon. Hmm...
Ida ligger o sover, på golvet. HAHA! Ville verkligen ha hela sängen för mig själv inatt då jag kvällen/natten innan sov på en bredd på 30 cm. Lovisa putar ganska mycket när hon sover, haha.
Det känns som att jag gjort något fel.
Jag tror att det är drömmen som fått mig att känna så, den kändes ganska verklig och skulle mycket väl kunna vara. Kanske... Inte just nu, hoppas jag. Och inte längre fram. Helst inte mycket längre fram heller, men det skulle kunna hända och det gör mig ganska orolig.
Har haft ont i min ena läppiercing i en hel vecka, men nu mår den bra igen. Konstigt. :)
Borde väl vara tvärtom egentligen.
The space is between my fingers right where yours fit perfectly
Vad händer idag? Tja... Jag ska till stallet. Jag vill dit nu, helst. Så jag kan hitta på något annat senare!
Det är lov nu. Fyfan vad skönt! Och jag ska hitta på grejer. Sena nätter ska spenderas utomhus, om jag så ska behöva göra det ensam. Det är så härligt. Man har hela världen för sig själv och man behöver inte ens bry sig på att någon ska komma och störa ens tankar.
Har man sällskap, ska det vara bra sällskap. Fint sällskap. Så fint, att man inte behöver säga någonting. Bara njuta av att vara i varandras närvaro.
Alla klagar på att jag skriver så mycket... Skriver jag mycket? Ja, jo. Lite, kanske. Men som sagt, jag tycker om att skriva.
Jag har kommit till en plats
där smärta inte längre gör ont
Där lycka existerar
och alla bekymmer sakta suddas ut
Känslan av att inte behöva känna
allt det som bitit tag i mig.
Det jag känner
gör inte ont
Det sårar mig inte
Här, vill jag stanna
Just här, precis här
Med dig
Du är lycka för mig.
Hmm... vart ska jag börja? Klockan är tjugo i elva och jag har varit uppe i drygt 50 minuter och mamma förstår fortfarande inte varför jag inte går o lägger mig.
Har jag något svar på den frågan? Indeed I do!
Hade en dröm som var alldeles underbar till en början, men som sen spårade ur mer och mer. Jag hoppas inte detta är en sanndröm.... Hur som helst, jag väckte mig själv då vi blev hotade av ett gäng som tydligen tyckte att jag var för ful för att ha känslor för någon. Hmm...
Ida ligger o sover, på golvet. HAHA! Ville verkligen ha hela sängen för mig själv inatt då jag kvällen/natten innan sov på en bredd på 30 cm. Lovisa putar ganska mycket när hon sover, haha.
Det känns som att jag gjort något fel.
Jag tror att det är drömmen som fått mig att känna så, den kändes ganska verklig och skulle mycket väl kunna vara. Kanske... Inte just nu, hoppas jag. Och inte längre fram. Helst inte mycket längre fram heller, men det skulle kunna hända och det gör mig ganska orolig.
Har haft ont i min ena läppiercing i en hel vecka, men nu mår den bra igen. Konstigt. :)
Borde väl vara tvärtom egentligen.
The space is between my fingers right where yours fit perfectly
Vad händer idag? Tja... Jag ska till stallet. Jag vill dit nu, helst. Så jag kan hitta på något annat senare!
Det är lov nu. Fyfan vad skönt! Och jag ska hitta på grejer. Sena nätter ska spenderas utomhus, om jag så ska behöva göra det ensam. Det är så härligt. Man har hela världen för sig själv och man behöver inte ens bry sig på att någon ska komma och störa ens tankar.
Har man sällskap, ska det vara bra sällskap. Fint sällskap. Så fint, att man inte behöver säga någonting. Bara njuta av att vara i varandras närvaro.
Alla klagar på att jag skriver så mycket... Skriver jag mycket? Ja, jo. Lite, kanske. Men som sagt, jag tycker om att skriva.
Jag har kommit till en plats
där smärta inte längre gör ont
Där lycka existerar
och alla bekymmer sakta suddas ut
Känslan av att inte behöva känna
allt det som bitit tag i mig.
Det jag känner
gör inte ont
Det sårar mig inte
Här, vill jag stanna
Just här, precis här
Med dig
Du är lycka för mig.
Kommentarer
Trackback
